Kibbutzbloggen: Rosh Hanikra och Akko

Dagen började tämligen tidigt för en lördag, svenskarna var ute vid bussen först av alla, redan 8.25. Vid 9.00 hade alla kommit inklusive ett pistolbeväpnad Raviv (vår volontärledare) och det bar av till första stoppet, Rosh Hanikra, ett ställe berömt för dess vackra grottor vid havet. Efter en färd på ungefär två timmar var vi framme och kunde för första gången under vår vistelse här se Medelhavet, enorma vågor rullade in och slogs med full kraft mot klipporna. Enligt guiden kunde kraften av dessa vågor motsvara 2 tons kraft, något vi snart blev varse.

Efter en linbana ner i berget hamnade vi först på filmvisning som berättade historien om dessa grottor där bland andra havssköldpaddor häckar. Sedan gamla tider har denna plats varit porten in till Israel, så att det ligger en gränsövergång till Libanon här är alltså ganska naturligt. Under andra världskriget byggde engelsmännen en järnväg genom berget, vilket bland annat överlevare från Förintelsen använde sig av. Man kan i dag se järnvägsspåren, som dock sprängdes av den underjordiska israeliska armén under Självständighetskriget 1948 för att förhindra militärmateriel från Libanon.

Tillbaka till nutiden var dessa grottor mycket vackra och helt plötsligt kunde de fyllas med vatten från vågornas kraft, vi blev flera gånger rejält blöta när vattnet forsade in. Att det dessutom regnade bidrog till att det var ett väldigt blött gäng som lämnade Rosh Hanikra för att bege oss till staden Akko.

Staden Akko är mer än 4000 år gammal och har stora ruiner från såväl Napoleons belägring som från Korsfarartiden. Eftersom Korsfararna inte lyckades inta Jerusalem fick Akko bli deras ”huvudstad” där dock de olika ordnarna inom Korsfararna bekämpade varandra vilket ledde att de ganska enkelt besegrades av turkarna. Vi besökte bland annat fängelsehålorna där det syntes tydliga märken från där bojorna suttit, de var dock bara riktigt rika fångar som man kunde få lösensumma för som satt där. De andra dödades helt enkelt. På detta sätt kunde man finansiera sitt leverne, inte olikt dagens gerillor i tex Sydamerika. Vid besöket på Korsfararlatrinen fick vi veta av vår utomordentliga guide att Akko på 1000-talet inte var bara känt som ett viktigt handelspunkt utan också för att man kände stanken på långt håll. Korsriddarna hade nämligen inte räknat med att det inte stormar på sommaren i Israel vilket gjorde att den naturliga WC funktionen som sköljde bort skiten på vintern uteblev med resultatet av stank och sjukdomar. Vid denna tid hade London 5000 invånare, Paris 15 000 och Akko 50 000 så man kan tänka sig att det blev en hel del ofräscha toalettbesök. Hela fästningen var fylld med gångar som i fred användes som avlopp men i krigstid var ypperliga flyktvägar.

Dagen avslutades med en liten shoppingrunda på den arabiska marknaden ( inga judar bor i
Akko utan det är bara muslimska och kristna araber) där man beskåda allt från färska grisfötter till turist-t shirtar. Det senare köpte jag. Trötta och mycket blöta vände vi åter mot bussen.

Haifabukten med det lugna vattnet