En fjärilkärlekshistoria som fick ett abrupt slut

Vad gör man för att ta kål på fjärilslarver (butterfly-babies) tusenfotingar , som kryper in i äppelträden och dödar dem? Ett svar kan vara att sticka in stråltrådar i trädet och i stället döda larverna. Larvigt ohumant och tidsödande säger ni. Låt oss pröva reproduktionsspåret! Varför inte ordna ett preventivmedel till mamma-fjäril? Nja, det känns inte så modernt, p-piller luktar 60-tal och varför ska alltid bara den kvinnliga delen av fjärilsbefolkningen skydda sig? Låt männen ta nåt ansvar nån gång! Tänk stort, tänk lite fjärilsfeminism, lite Gudryn Schyman... Död åt fjärilsfamiljen? Fjärilspappans förtryck av fjärilsmamman i Sverige eller lika hemsk som fjärilstalibanens i Afghanistan? Manlig fjärilsskatt? Nää, tänk feromoner, tänk artificiella fjärilskvinnor som inte finns men väl luktar som om de finns, tänk när fjärilsmännen tror de ska ut på rajtajtantan här ska det fixas brudar i äppelodlingen ...känner redan lukten ..men vad e det här, en orangepinne ..nåt slags nytt fjärilstjejsmode...men vad stel hon verkar ...å vad ska man stoppa in den...vem var det som sa att män inte är djur?

Det är ungefär där vi är just nu i vårt arbete i orchards Kibbutz Baram:

Här fixar Miguel och jag artificiell fjärilskärlek

The red lovestick....

Här riggar Miguel träden

Vacker äppelblom....

Ett falskt flyglarm

I dag gick flyglarmet när vi var ute och arbetade i orchards. Olikt de flyglarm vi har i Sverige, mer likt ett brandlarm. De kibbutzmedlemmar som var med sa direkt att det var falskt larm, nog för att lugna oss volntärer, men sedan började telefonerna att ringa. Helt plötsligt sa en av medlemmarna att Kiryat Shmona hade träffats av en raket. Det hela visade det sig dock vara falskt alarm men lite uppstressat blev det trots allt. Hela eftermiddagen hördes flygbuller på andra sidan gränsen så något har väl varit i görningen. Kanske kan det bero på att man lyckades avvärja en bilbombsattack i går vid ett köpcenter i hamnstaden Haifa vilket lett till en säkerhets -upptrappning här uppe i norr. Man slås av att det är en nation som ständigt är på helspänn även om de flesta kibbutzmedlemmarna verkar ta det väldigt cool.

Annars bjöd morgondagen på ytterligare en tripp till gränsen, denna gång kunde vi se in i Libanon , se bunkrarna med sandsäckar som användes under Libanonkriget 2006 men sedan dess stått ävergivna. Det var en otroligt vacker utsikt, Libanon känns ännu grönare än Israel eller så är det kanske tvärtom. Hursomhelst kunde jag bara instämma i min israeliska kompis Shmuels ord om att det är tragiskt att man måste dra en gräns mellan två folk på detta sätt.

Gränsengänget samlat: Lee från Kanada, Shmuel från Israel, Toni från USA och Thomas från Nya Zeeland. De står vid monument över en höjdare i israeliska armén som föll här 1990.

Till höger, en bunker med sandssäckar ovanpå, i fjärran skymtar en libanesisk by

Inne i bunkern: En gammal sunkig madrass och hål, troligen efter någon slags ammunition

Den vackra utsikten från bunkern, här kan man se en liten konstgjord sjö

Kibbutzbloggaren poserar

Tydliga spår i leran av stridsvagnarnas larvfötter

Att fånga fisk the Israelian way

I går kväll var vi på middag hos den svenska ex-volontären Anneli här på kibbutzen. Alltid lika trevligt att träffa henne och hennes familj. Extra intressant blev det när hennes man Yossi berättade om sin tid i militären. Han tjänstgjorde som dykare i marinen och fick dagligen dyka i Haifas hamn efter minor som kunde ha fästs på båtar som anlöpte hamnen. Eftersom den israeliska marinen befarade att fientliga dykare rörde sig i vattnet brukade man också slänga i granater i vattnet från snabbgående båtar. Så många dykare fick man inte upp men väl en väldigt massa död fisk. En dag kom en av mannarna på en affärsidé, istället för att bara låta fåglarna ta fisken kan vi väl tjäna en hacka genom att bärga fisken och sälja den svart i hamnen?Sagt och gjort, man lassade ombord fisken och tydligen tjänade man storkovan. Det hela fick dock avslutas eftersom mycket ville ha mer; istället för att kasta i fem granater och få lite fisk, kan man ju slänga i femtio granater och få mycket fisk... De ansvariga började nog undra varför det plötsligt gick åt så väldigt mycket granater!

Kvällen bjöd också på en intressant redogörelse över att den israeliska marinen inte använder tuber med luft i. Dels skulle detta skapa luftbubblor som kan röja dykaren, dels är det onödigt jobbigt att bära dessa voluminösa tuber på ryggen. Istället använde sig Yossi och hans kamrater av en lättare apparat som fästes på magen. Denna innehöll ett slutet system med ren syre  som också tog bort koldioxiden ur andningsluften  vilket gjorde att man så att säga kunde återanvända utandningsluften ( tydligen använder lungorna väldigt lite av den syre vi får i oss). Enda nackdelen med detta system är att man inte kan gå ner så djupt eftersom man lätt drabbas av dykarsjuka. Efter denna mycket intressanta biologilektion avslutades kvällen med att titta på videosnuttar från Kibbutzens 70-80-tal där vi samtliga förfasade oss över tidens hemska shorts mode, extra tydligt i den basketmatch mellan kibbutzens medlemmar och libaneser från andra sida gränsen som spelades 1978. Detta var innan Hizbollas raketer förstörde allt sådant utbyte...

Annars ser jag fram emot att besöka en israelisk militärbas på Golanhöjderna om två veckor- Vår volontärledare Raviv har utlovat såväl tanks som choppers som han säger....

 

Dagens bilder från Orchards

Här kommer lite bilder från dagens arbete ute i orchards. Just nu plockar vi bort en del blommor från nektarinträden så att de färdiga frukterna ska slippa trängas med varandra. Dagen bjöd också på en jättedöd, jättestor orm, Black snake, som inte är giftig men väl så bra att hålla reda på huggormarna som börjat komma fram nu. Det berättas att de brukar ringla omkring i träden så det gäller tydligen att se upp.Vardagsdramatik på högsta nivå!

Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten men jag glömde kameran så mobilkameran fick duga:

Det är dessa vackra nektarinblommor som vi plockar av

Jättedöd, jättelång black snake

Det jätteöverkörda huvudet

Alltid jättetrevliga Elad

Mysige Diego från Colombia

Svenske Olof som idag gör sin sista arbetsdag på orchards

Laura från Costa Rica och undertecknad

Purimparty

I fredags hölls det Purimfest här på Kibbutzen. För ortodoxa judar är detta det andra tillfället under året(Pesach är det andra)som det är tillåtet att dricka alkohol. Så även om kibbutz Baram i högsta grad är en sekulär kibbutz har man tagit fasta på detta; det gick enligt uppgift åt 40 flaskor vodka. Temat för i år var skräck-maskerad så det var således fullt med skräckinjagande kostymer och bloddrypande attiraljer. Kibbutzbloggaren beslöt sig efter noga övervägande och rådfrågande att klä ut sig till arabisk terrorist, i palestina sjal och egenhändigt gjord djävulsmask. Kvällen bjöd på mycket underhålling , i form av banduppträdande, dansuppvisning till Michael Jacksons Thriller och en av kibbutzen egenhändigt gjord skräckfilm som bland annat porträtterade Judy, en volontär som sägs ha hängt sig i orchards men nu och då spökar. Scary!

Och ja, vi åt Hamanöron....

Kibbutzbloggarens icke PK-utstyrsel

Amerikanske Erik var utklädd till Gud

En av de mer välarbetade skräckkostymerna; en vampyr i en riktig kista ....

Svenske Joel iförd bögig 80-tals dansutstyrsel: Frankie says relax!

Colombianske Miguel iförd kolonialdress

Svenska Lisa i hårdrockartagen

Svenska kibbutzmedlemmen Annelis man, Yossi har brutit könsbarriären och verkar uppriktigt ledsen för det

Laura från Costa Rica, Jesus-Johannes och Cowgirl-Magda

Svenske Olof som filthy Mexican och colombianske Gabriel som pimp

Det blev lite varmt till slut och då fick palestinasjalen ryka...

Bilder från Eilat och Petra

Från den 5 till den 10 mars besökte vi Eilat och Jordanien. Här följer lite bilder från denna trip:

Kibbutzbloggaren införd nya flashiga solbrillor

På stranden såg vi en medelålders man som ivrigt fotograferade knappt tonåriga tjejer...kändes lite peddovarning!

På andra sidan stranden kan man skymta den jordanska flaggan

Det är lördagmorgon och Kibbutzbloggaren intar sitt morgonte ..notera kepsen som är djupt nedtryck till skydd för solen

På lördagen besökte vi Eilats Undervattensmuseum, först gjorde vi bekantskap med en stor sköldpadda som plaskade i solskenet

En graciös stingrocka seglade förbi


Dagen började kännas lite varm...

På Undervattensmuseet kunde man också beskåda ett vackert korallrev där bland annat denna charmiga leende fisk showade för besökarna.

Vacker men farlig fisk i korallrevet

En suddig bläckfisk....lite scary eller inte

På söndagen beslöt sig Lisa och jag att snorkla med delfiner. Tyvärr var det alldeles för blåsigt så det hela kunde inte genomföras men vi ficka i alla fall beskåda underverken.

En av de sex delfinerna som simmade omkring i detta sitt naturliga habitat

Söndagens badplats, vindpinad, höga vågor men ändå underbar


På måndagen tog vi oss över till Jordanien och staden Petra. Vid gränsstationen upptäckte vi att det tydligen är ok att föra in vapen i landet men....

... nej tack till dansande kvinnor och män....


...och lammkött eller vad är detta?

Överallt i Jordanien såg man bilder av kung Abdallah...så och här vid gränsen


Vår jordanske taxichaufför, Ali, som tidigare varit violinist i Kung Husseins orkester. Under två år bodde han i Wien så vi konverserade hela resan på tyska. Han lovade att bjuda hem mig (och min eventuellt framtida fru eller nuvarande bror/syster) nästa gång jag besöker Jordanien.

Ali inklädd Olofs Indiana Jones-hatt

Sandslott a la Petra

Inte vårt hostel....

Hade man varit en handikappad jätte hade man fått problem med framkomligheten...

Vi andra mer kortväxta hade mer problem med den hårda trafiken, någoting riktigt i hästväg..

Gänget samlat framför en av de allra vackraste delarna i Petra

Överallt fanns dessa åsnor, beredda att forsla turister som lockades med ropen Taxi? Ferrari? Air condition?

Överallt fanns också små beduinbarn som sålde allt från dammiga stenar till vackra halsband. Just one dinar!

Olof med en beduinkvinna som behövde en huvudvärkstablett. Civilisation möter tradition.

Olof Djupström alias Indiana Jones visar färdriktningen

Släpp tv:n och beundra utsikten....

Storslagna vyer ...trötta miner

Om det någonsin blir lite tråkigt i öknen kan Indy underhålla med en apelsin

Nu är till och med kamelen för trött...dags för oss att resa hem