Kibbutzbloggen: On the road again

Gårdagen avslutades med ett volontärmöte där kibbutzledaren Raviv drog lite vanliga regler om att tex städa toaletten och att det är förbjudet att spela fotboll när man sjukanmält sig. Vid slutetav mötet meddelade han att han hade varit i kontakt med en general i israeliska armén och det som han nu skulle berätta inte fick föras vidare till någon utanför kibbutzen. Skulle han avslöja Israels planer på att bomba Iran? Skulle kibbutzen bli nästa krigsskådeplats?

Nej, i stället kom en lång förklaring om att vi skulle glömma allt som vi hade hört i Europa om Israel och Gaza-konflikten. Israel skjuter aldrig mot civila utan bara mot terrorister men att de i bland " missar". Sen avslöjade han att han nyss sett en film där Hamas mördar hela Fatah-familjer.

Egentligen sa han ingenting nytt och varför det skulle hållas tyst om förstår jag inte, eftersom han avslutningsvis sa att vi skulle berätta detta för våra föräldrar. Det hela var dock mycket intressant, att höra från någon som själv upplevt kriget på nära håll slår mediarapporterna alla gånger.

När jag därefter undrade om vi kunde besöka den närbelägna armébasen blev han mycket glad och undrade om jag ville se tanks, choppers( det du Georg!). Tanken är nu ska vi besöka en armébas på Golanhöjderna där ca 5000 israeliska soldater är förlagda.

Men som så mycket annat här är det osäkert när det blir av (maybe not tomorrow- är en ofta förekommen fras här) men det planeras nu en resa nästa lördag till Haifa och grottorna i Akko. Det snackades också om att rida åsna i Nazareth. Vi får se vad som händer.

Dagens övningar började idag med en sovmorgon ( till 7.30, till många kibbutzkompisar synliga avundsjuka) för att sedan med bil åka in till närmsta staden Carmiel, där bland annat SIM-kort skulle inhandlas. Här samsades enklare bergsbyar i närheten med ett supermarket med MC Donalds, Toys R Us mm. Efter en smått komplicerad diskussion lyckades vi köpa sex stycken sim-kort till svenskarna här på kibbutzen.

Eftersom vi inte kunde få skjuts med tjejen som körde oss dit, var hemresealternativet buss plus att lifta. Bussen var fylld av miltärer, den ena yngre än den andra, alla utrustade med automatvapen med tillhörande magasin. Vid Harmon Junction var det dags att hoppa av bussen och lifta sista biten. Eftersom bilar hellre stannar för tjejer än killar fick Lisa hålla sig vägkanten medan jag som man/kille/ pojke fick hålla mig i bakgrunden.

Efter otaliga bilar som passerade utan att stanna började vi fundera på om vi använde fel finger. Enligt någon betyder liftartummen i Sverige något helt annorlunda utomlands, där det ska signalera " här står en prostituerad och vill ha lift", vem mannen i bakgrunden är blir då ganska självklart. Där stod med ett pekfinger ut mot trafiken. Kanske hade vi fått det om bakfoten, var det kanske tvärtom?

En hel mängd ensamma män i stora bilar( aj,aj,aj) passerade i hög fart. Till slut stannade en ung mamma med två små spädbarn och bilen fylld med saker - känslan av leviten som passerar medan samariten stannar fick man här, låt vara att vi inte var utsatta för rövare, men vi är trots allt i det Heliga Landet. Tyvärr skulle mamman till Safed vilket är andra hållet än Baram. Vi hade stått vid fel väg!

Till slut, vid rätt väg kom rätt bil. Denna gång en van från Kibbutzen som handlat möbler i Carmiel, så sista biten skumpandes fram i närkontakt med ett stort skrivbord och en hurts. Inom kort var vi hemma och lunchen var serverad.

Nu är klockan strax efter 16 och det är snart dags sabbat, då det dukas med vita dukar i matsalen. Sedan är det pub från 22.30 med fri öl och vin. Någonting säger mig att det blir en längre sovmorgon i morgon.