Rosh Hanikra och Akko

Dagen började tämligen tidigt för en lördag, svenskarna var ute vid bussen först av alla, redan 8.25. Vid 9.00 hade alla kommit inklusive ett pistolbeväpnad Raviv (vår volontärledare) och det bar av till första stoppet, Rosh Hanikra, ett ställe berömt för dess vackra grottor vid havet. Efter en färd på ungefär två timmar var vi framme och kunde för första gången under vår vistelse här se Medelhavet, enorma vågor rullade in och slogs med full kraft mot klipporna. Enligt guiden kunde kraften av dessa vågor motsvara 2 tons kraft, något vi snart blev varse.

Efter en linbana ner i berget hamnade vi först på filmvisning som berättade historien om dessa grottor där bland andra havssköldpaddor häckar. Sedan gamla tider har denna plats varit porten in till Israel, så att det ligger en gränsövergång till Libanon här är alltså ganska naturligt. Under andra världskriget byggde engelsmännen en järnväg genom berget, vilket bland annat överlevare från Förintelsen använde sig av. Man kan i dag se järnvägsspåren, som dock sprängdes av den underjordiska israeliska armén under Självständighetskriget 1948 för att förhindra militärmateriel från Libanon.

Tillbaka till nutiden var dessa grottor mycket vackra och helt plötsligt kunde de fyllas med vatten från vågornas kraft, vi blev flera gånger rejält blöta när vattnet forsade in. Att det dessutom regnade bidrog till att det var ett väldigt blött gäng som lämnade Rosh Hanikra för att bege oss till staden Akko.

Staden Akko är mer än 4000 år gammal och har stora ruiner från såväl Napoleons belägring som från Korsfarartiden. Eftersom Korsfararna inte lyckades inta Jerusalem fick Akko bli deras ”huvudstad” där dock de olika ordnarna inom Korsfararna bekämpade varandra vilket ledde att de ganska enkelt besegrades av turkarna. Vi besökte bland annat fängelsehålorna där det syntes tydliga märken från där bojorna suttit, de var dock bara riktigt rika fångar som man kunde få lösensumma för som satt där. De andra dödades helt enkelt. På detta sätt kunde man finansiera sitt leverne, inte olikt dagens gerillor i tex Sydamerika. Vid besöket på Korsfararlatrinen fick vi veta av vår utomordentliga guide att Akko på 1000-talet inte var bara känt som ett viktigt handelspunkt utan också för att man kände stanken på långt håll. Korsriddarna hade nämligen inte räknat med att det inte stormar på sommaren i Israel vilket gjorde att den naturliga WC funktionen som sköljde bort skiten på vintern uteblev med resultatet av stank och sjukdomar. Vid denna tid hade London 5000 invånare, Paris 15 000 och Akko 50 000 så man kan tänka sig att det blev en hel del ofräscha toalettbesök. Hela fästningen var fylld med gångar som i fred användes som avlopp men i krigstid var ypperliga flyktvägar.

Dagen avslutades med en liten shoppingrunda på den arabiska marknaden ( inga judar bor i
Akko utan det är bara muslimska och kristna araber) där man beskåda allt från färska grisfötter till turist-t shirtar. Det senare köpte jag. Trötta och mycket blöta vände vi åter mot bussen.

Haifabukten med det lugna vattnet

Fiskarna har dålig arbetsmiljö i Rosh Hanikra

Kibbutzbloggaren framför det rytande havet

Liten vatten som skvätter ,,,,,obs vi stod bakom en avspärrning, inte vid staketet( nog får man lite Titanic-känsla)

Den här killen blev lite blöt...

Jag och brittiska Serena på behörigt avstånd

Resterna av spåren från engelsmännens järnväg som israelerna sprängde

Gränsövergången...under Libanonkriget 2006 var den nog inte lika välkomnande

En av Napoleons erövrade kanoner i Akko

Gammal försvarsmur i Akko

Korsriddarnas WC som inte funkade lika bra på sommaren...

Tunnlarna var inte direkt handikapanpassade

Nunnekloster/ hotell/ bordell-mycket inkomstbringande för staden

Mosken i Akko, en stad också fylld med kyrkor plus att den även är heligaste staden för en tredje religion:Bahai, se svensk hemsida här

Dagens middag?

Bland kossor och ruiner

Nyligen hemkommen från en långpromenad till närmaste byn Jish, ungefär 5 km bort, känner mig behagligt trött. Ändå inte lika trött som grabbarna som just nu tar sig vägen tillbaka genom mörkret, något jag och Linn slapp eftersom vi liftade på tillbakavägen.

Promenadvyn var mycket vacker med berg, små bäckar och en massa kor här och var, se bilderna även om dessa inte gör verkligheten rättvisa. På vägen till Jish gick vi oxå förbi ruinerna från en 2000 år gammal synagoga, det inte utan att man kan föreställa sig Jesus komma släntrande här med sina apostlar i släptåg.

På vägen hörde vi dock böneutropen på byns moske, vilket hände fler gånger, antar att det berodde på att vi kom i tid för fredagsbönen. Från promenadstigen skymtade vi också ett kyrktorn. Visst märker man att detta land är viktigt för alla tre världsreligionerna!

Väl framme i Jish märkte vi att de flesta bilar tutade på oss, gick vi mitt i vägen? Hade vi missat de israeliska trafikreglerna? Nej, uppenbarligen var det bara glada ( eller arga) att se lite blonda och blåögda besökare till denna lilla by. Den andra lunchen intogs på en restaurant där priser var fårhållandevis höga , 44 shekel för en kebab med pommes frites, ungefär 85-90 kr där pricken på i:et var kaffet, gratis och med en mycket god smak av kardemumma.

Nu är det snart dags för Shabbat här med efterföljande bar. Blir nog lugnt eftersom vi åker tidigt i morgon till Haifa och Akko.

Puss och kram!

Nu lämnar vi Baram på riktigt ,,,

Vackra kullar på vägen till Jish

Skrämmande grottor i berget

Om detta är vintern i Israel ..hur ser då våren ut?

Mandelbusken med en ensam småskabbig mandel

Trafikstockning...

Killen som tror att det är soligt

2000 år gammal synagoga

Väl framme i Jish träffar vi på lite palmer...

...och citroner....

...och lite mat

Ett israeliskt västgötaklimax

Jo, det blir en resa till Haifa och Akko på lördag, bussen avgår från kibbutzen 8.30, ska bli riktigt kul, ibland känns det som att vi bara hänger på kibbutzen och missar världen utanför.

Annars var gårdagen trevlig även om vi fick vänta några timmar innan maten var klar, hamburgare på grillen. När maten väl var färdig upptäcktes att en av de feta koreanerna hade satt i sig merparten av de pitabröden som skulle varit till hamburgarna*ler*, men det fanns lite vanligt rostbröd så vi slapp gå hungriga till sängs. Annars bjöds det på cola och redbull plus lite vodka.
Ledaren för volontärerna, och säkerhetsansvarige Raviv anlände efter ett tag i sin polisbil och meddelade att snart skulle den israeliska militären ha övning utanför och innanför kibbutzområdet, " om tjugo minuter kommer ni höra skottlossning och explosioner så spring inte omkring". Tjugo minuter förflöt och vi stod som förstenade. Inget hände. Inte efter timme heller. Maybe not tomorrow? Till slut skymtade några volontärer några soldater som hukande sprang ut genom en öppning i stängslet. Inga skott, inga explosioner ...för någon som är barnsligt förtjust i sånt ( nej Georg, du e inte ensam) kändes det som ett stort västgötaklimax.

Några bilder på de hukande soldaterna blev det inte, bla beroende på fotoförbud vid militära operationer, som detta tydligen var.

Då var det mera intressant att prata med en av militärerna som inte deltog i övningen utan istället åt hamburgare med oss volontärer. Jordan visade sig vara från Holland och
var nu frivillig i den israeliska militären, efter att ha gjort sk. Aliyah, dvs judar som flyttar från utlandet till Israel. Mer om judar från andra länder som gör frivillig militärtjänst i Israel kan man läsa här .Enligt soldaten utgör dessa frivilliga hela 20% av Israels militär.

Ungefär vid denna tidpunkt kom åter Raviv förbi och meddela att nu skulle det bli skjutande på riktigt " så ingen fick gå hem"- men mer än två soldater varken såg eller hörde vi. Till slut fick vi gå hem. Natten blev lugn.

Närmaste vi kom militär ..var Ravivs poliskompis utrustad med automatvapen

Anders och Joel, den senare i en typisk fyllepose

Italienska Gavriel, okänd och enda amerikanen Eric

Olof, Johannes, Joel1, Linn och Magda väntar förgäves på mat

En liten bonfire ,,,,av ihoprafsade grenar

Förintelsen och marijuana

Beroende på att internetuppkopplingen har legat nere under flera dagar har inte Kibbutzbloggen kunnat leverera som den utlovat. Kibbutzbloggen ber om ursäkt för detta och hänvisar till force majeure ( läs det finstilita).

Hursomhelst har jag nu hamnat utomhus på orchards under tre dagar( som inte betyder orkideér utan fruktträdgård) vilket har inneburit att måla tjära på snittytor ( kladdigt) och nu i två dagar, binda upp kiwiträdets grenar. Jobbet har var trevligt eftersom man är utomhus och dessutom kan ligga i gröngräset när det är paus men annars är det ganska tufft mot nacke och axlar samt att jag ständigt känner mig väldigt varm i ansiktet efter en dag, trots att jag har keps och det var molnigt ...jo, jag har skaffat sololja. Men jag ska inte klaga...

Häromdagen pratade jag en del med en av kibbutzmedlemmarna Kim som också jobbar i Orchards som berättade att hon var född på kibbutzen men att man efter skola och militärtjänst ( 2år tjejer, 3 år för killar) får 7 år på sig att göra vad man vill, innan man måste bestämma sig om man vill bli medlem på kibbutzen eller inte. Som medlem får man mat och bostad gratis plus en budget på 20 000 Shekel per år , dvs drygt 40 000 kr, Jag antar att detta gäller singelmedlemmar, man har olika tariffer för barnfamiljer m.m men uppenbarligen blir det inte så många solsemestrar till Mallis på en sådan summa. De som jobbar utanför kibbutzen måste betala in sin lön till den gemensamma potten som sedan delas ut enligt principen åt envar efter behov.

Annars är det valtider här Israel, vilket märks, för mig enbart genom att jag varje dag läser Jerusalem Post i fikapausen kl12.00 i gräset. En väldigt informativ och välskriven tidning på alla sätt och vis, man får verkligen en inblick i det politiska livet. Likud med Bibi Nethanyau verkar gå mot seger, samtidigt som man nu inlett ett samarbete med Shas. som verkar vara ett mer religiöst Kristdemokraterna med en tydlig social profil. Allt detta görs nu för att förstås få bort styrande Kadima från maktens köttgrytor. Arbetarpartiet verkar ha stärkt sina aktier, eftersom dess ledare Ehud Barak, som försvarsminister blivit mycket populär efter Gazaoffensiven
(Labours reklamfilmer visar israeler som tackar Barak för att det nu är säkare i Israel). Mest extrem och obehaglig är partiet Israel Beiteinu med den galne ledaren Avigdor Lieberman som kör med reklamfilmer där arabiska israeler testas med lögndetektor för att pröva deras lojalitet, eller uppvisandet av Knessetledamöter från United Arab List med ordet "Förrädare" tryckt över hela skärmen. ( Jag har inte sett dessa på tv utan alltså läst om dem i utomordentliga JP, som vi säger här i Det Heliga Landet).

Priset som mest bisarrt parti tar dock Green Leaf Graduates som har legaliserandet av marijuana som sitt främsta mål. Än mer sjukt är att det nu bildat allians med partiet Holocaust Survivors Party.

JP skriver:

"Holocaust Survivors Party chairman Ya´akov Kfir looked ridiculous pushing för legalized pot:

-For us , The Holocaust Survivors, we have a moral obligation get this plant legalized.

Now that´s a brand that ´s really tough to buy"

Snart e det dags för barbeque och volontärmöte där vi förhoppningsvis kan bestämma att vi åker till Haifa och Akko på lördag!

Tjabashalom som vi svenskar säger på kibbutzen!


This is what it´s all about, att fästa grenen med den svarta plastklämman på linan ( jag har möjligtvis inte rätt kompetens)..det vita är min handskbeklädda hand..mycket pedagogiskt va?


En ensam Kiwi hänger kvar ..jo de e ganska goda om än lite sura


Utsikten från min arbetsplats..lite annorlunda från Sveavägen


Så här ser min arbetsställning ut ...jag har ringt Arbetsmiljöverket!

Min arbetskompis Laura från Costa Rica

Det gäller att inte förstöra för några av bosättarna... de kan vara ilskna har man hört

Another day in appleparadise

I går fick jag veta att jag hade blås på konfekten. Istället för orchards skulle jag nu uthärda ytterligare en dag i äppelpackningsfabriken. Egentligen inget nytt förutom olika soters äpplen som ska packas endera 8+7 eller 6+6 ( oerhört intressant information) mest häpnadesväckande var väl kibbutzmedlemens kommentar när en av lådorna med äpplen gick sönder- Äh, det gör inget, det ska bara till Gaza... Annars fick jag ryggont av alla lådor vilket efter lite klagande lett till att jag nu ändå får hamna på orchards imorgon tillsammans med några koreaner..blir till att köra igång vid 5.30, så det får bli en tidig kväll

Annars avslutades dagen med en joggingtur innanför och utanför kibbutzstängslet, vilket mest påminde mig om min dåliga kondition, blodsmak i munnen och väldigt trötta ben. Men jag får väl börja i liten skala ocjh inte sikta på Libanon direkt.

Nu har några tänt en bonfire( heter det så?) andra kollar på en film från min dator, efter ett tag bestämde jag mig för att skippa filmen och istället sjunga lite sånger kring lägerelden.

Nu e det hög tid att sova!

Tyvärr blir det inga bilder denna gång på grund av tekniskt missöde!

Ett beväpnat samtal

Gårdagens festkväll avlöpte fint, svårt att bli något annat med gratis öl och vin ( eller är det kanske tvärtom). Jag kom i samspråk med en av soldaterna( tyvärr kommer jag inte i håg hans namn) som besökte stället efter två veckors intensiv tjänst. Han är baserad vid militärbasen här i närheten men skickas runt till olika platser, där det behövs, dock ej Gaza ännu. Vi hade ett längre samtal om situationen i Israel och man fick verkligen en inblick i hur livet så nära kriget eller i kriget måste vara. Vi enades om att Israel ska få fred måste Iran och Syrien på något sätt vara inblandade ( låter som om jag var Bill Clinton, tyvärr hann vi inte med att bestämma över Jerusalems öde, men några fredagar med gratis öl och vi har säkert löst detta). Jag frågade honom om jag fick ta ett foto av hans vapen med ursäkten att min bror skulle uppskatta detta ( avslöjade dock inte att min bror är nästan 40 och inte 4...;-))

Under festkvällen kom jag också å prata med med av sydkoreanerna här, de kommer alla från ett kristet unversitet i Sydkorea och besöker Det Heliga Landet och arbetar mycket flitigt i fruktförpackningsfabriken vecka ut och vecka in ( alla andra , uppstudsiga och slöa europeer( inklusiva mig själv) tröttnar efter en dag och ber om förflyttning men dessa killar och tjejer verkar ständigt nöjda. De håller sig dock mest på sin kant, många av dem mycket blyga, men jag blev lite rörd när Pen som hette sa: We want to be friends with you. Så nu är en basketmatch mellan koreanerna och oss svenskar bestämd. Tydligen ska Pen och hans vänner snart ha en tae-kwon-do uppvisning snart. Kan bli intressant att se!

Dagen i dag har väl i stort sett varit en enda sovmorgon, i morgon( här arbetar vi på vilodagen) väntar dock en dag i orchards, vilket Carita , inte betyder orkideer utan fruktodling, enligt rykten ska det vara ganska soft , man ska dra ut nån mask ur några träd ...ska bli spännande och se vad morgondagen bjuder på.

Stor kram till alla läsare!



Gårdagens vattenhål

En något slirig Joel och en alltid glad Magda

Johannes i samspråk med svenska Linn, som redan har varit här i två månader och lärt oss det mesta man behöver veta här.

Olof från metropolen Hjo, Linn och finlandsvenska Tove

Stockholmaren Anders( som inte heter Andres) och undertecknad

Vackra Maria från Ecuador

Grabbarna Grus från Östergötland( Albin, Joel1 och Johannes)

Den trevlige soldaten med sin kompis, som fick vårt samtal översatt från engelska till hebreiska


Ett beväpnat samtal är ett artigt samtal


Sydkoreanska Pen är säker på att Korea vinner basketmatchen ...vi får väl se!

On the road again

Gårdagen avslutades med ett volontärmöte där kibbutzledaren Raviv drog lite vanliga regler om att tex städa toaletten och att det är förbjudet att spela fotboll när man sjukanmält sig. Vid slutetav mötet meddelade han att han hade varit i kontakt med en general i israeliska armén och det som han nu skulle berätta inte fick föras vidare till någon utanför kibbutzen. Skulle han avslöja Israels planer på att bomba Iran? Skulle kibbutzen bli nästa krigsskådeplats?

Nej, i stället kom en lång förklaring om att vi skulle glömma allt som vi hade hört i Europa om Israel och Gaza-konflikten. Israel skjuter aldrig mot civila utan bara mot terrorister men att de i bland " missar". Sen avslöjade han att han nyss sett en film där Hamas mördar hela Fatah-familjer.

Egentligen sa han ingenting nytt och varför det skulle hållas tyst om förstår jag inte, eftersom han avslutningsvis sa att vi skulle berätta detta för våra föräldrar. Det hela var dock mycket intressant, att höra från någon som själv upplevt kriget på nära håll slår mediarapporterna alla gånger.

När jag därefter undrade om vi kunde besöka den närbelägna armébasen blev han mycket glad och undrade om jag ville se tanks, choppers( det du Georg!). Tanken är nu ska vi besöka en armébas på Golanhöjderna där ca 5000 israeliska soldater är förlagda.

Men som så mycket annat här är det osäkert när det blir av (maybe not tomorrow- är en ofta förekommen fras här) men det planeras nu en resa nästa lördag till Haifa och grottorna i Akko. Det snackades också om att rida åsna i Nazareth. Vi får se vad som händer.

Dagens övningar började idag med en sovmorgon ( till 7.30, till många kibbutzkompisar synliga avundsjuka) för att sedan med bil åka in till närmsta staden Carmiel, där bland annat SIM-kort skulle inhandlas. Här samsades enklare bergsbyar i närheten med ett supermarket med MC Donalds, Toys R Us mm. Efter en smått komplicerad diskussion lyckades vi köpa sex stycken sim-kort till svenskarna här på kibbutzen.

Eftersom vi inte kunde få skjuts med tjejen som körde oss dit, var hemresealternativet buss plus att lifta. Bussen var fylld av miltärer, den ena yngre än den andra, alla utrustade med automatvapen med tillhörande magasin. Vid Harmon Junction var det dags att hoppa av bussen och lifta sista biten. Eftersom bilar hellre stannar för tjejer än killar fick Lisa hålla sig vägkanten medan jag som man/kille/ pojke fick hålla mig i bakgrunden.

Efter otaliga bilar som passerade utan att stanna började vi fundera på om vi använde fel finger. Enligt någon betyder liftartummen i Sverige något helt annorlunda utomlands, där det ska signalera " här står en prostituerad och vill ha lift", vem mannen i bakgrunden är blir då ganska självklart. Där stod med ett pekfinger ut mot trafiken. Kanske hade vi fått det om bakfoten, var det kanske tvärtom?

En hel mängd ensamma män i stora bilar( aj,aj,aj) passerade i hög fart. Till slut stannade en ung mamma med två små spädbarn och bilen fylld med saker - känslan av leviten som passerar medan samariten stannar fick man här, låt vara att vi inte var utsatta för rövare, men vi är trots allt i det Heliga Landet. Tyvärr skulle mamman till Safed vilket är andra hållet än Baram. Vi hade stått vid fel väg!

Till slut, vid rätt väg kom rätt bil. Denna gång en van från Kibbutzen som handlat möbler i Carmiel, så sista biten skumpandes fram i närkontakt med ett stort skrivbord och en hurts. Inom kort var vi hemma och lunchen var serverad.

Nu är klockan strax efter 16 och det är snart dags sabbat, då det dukas med vita dukar i matsalen. Sedan är det pub från 22.30 med fri öl och vin. Någonting säger mig att det blir en längre sovmorgon i morgon.


Carmiel, den bergsbyliknande delen.

Carmiel, den kommersialiserade delen. Över alltihopa glittrar förstås det gyllene M:et


Den ultimata kombination av bibel plus turism.

Äpplen i en butik i Carmiel, nog ser de ut som de vi förpackade igår?

Betydde detta -prostituerad?


Eller kanske detta?

Eller kanske en kombination? Lite väl hotfull?

Fredrik i en mycket trafiksäker situation,,,,


Lisa i bakluckan...välmöblerad!